Livet på landet då och nu

På 50-talet blomstrade den svenska landsbygden och det fanns affärer, banker, sjukstugor och folkparker överallt. Ungefär 35 % av befolkningen sysslade med någon form av lantbruk, vilket idag motsvarar 1 %, pga den globala handeln och EU-direktiv. Kvinnorna var ofta hemma eller sysslade med någon verksamhet vid sidan av familjen och man hade mer tid för varandra eftersom man också hjälptes åt på gården.

Berlin_Mitte_by_nightIdag ser det annorlunda ut. Dagens högteknologiska utveckling och globala samhälle har gjort att människor har lämnat byarna och istället begett sig in till städerna där de nya, modernare jobben finns. Jobben som tidigare fanns i fabriker och liknande, har antingen lagts ner eller flyttat till andra länder där tillverkningen är billigare. Teknologin är alltså både på gott och ont.

Dessutom är numera möjligheterna att träffa människor fler i städerna än på landsbygden. Att knyta kontakter är A och O om du vill ha en betydelsefull karriär.

Men allt detta medför också stress. Stress att alltid vara framgångsrik, stress att få en befordran och tjäna mer än kollegan, stressen att se bra ut och att alltid hänga med i de nya trenderna.

Konsumera och åter konsumera har varit en självklarhet sedan ett antal decennier nu, vilket också ger stress.

Inte minst finns kravet att hinna med familjelivet i städernas hetsiga miljö, där båda föräldrarna förväntas klättra på karriärstegen.

På nyheterna hör man ofta om nedläggningar och om förlorade kommunikationer på landet, hur sjukhus läggs ned och hur småorter töms på folk. Samtidigt har en nyfunnen längtan tillbaka till naturen och sinnesfriden börjat gnaga hos folk. Många lämnar nu istället städerna för att undkomma den hektiska vardagen och istället börja odla själva, starta verksamhet eller göra något som både ger pengar och tid för familjelivet. Kan det vara så att folk börjar inse vikten av en inhemsk tillverkning igen, och känner lusten av att gå tillbaka till det som en gång var?

När landsbygden övergavs, övergavs nämligen inte bara hus och gårdar, utan även ett kulturarv som det inte finns mycket kvar av.

Framtiden får helt enkelt utvisa vad som ska ske.

Leave a Reply